På djursjukhuset
Soya är på djursjukhuset i Våxtorp :(
På eftermiddagen idag, runt tre, var jag och Soya ute på promenad. När vi kommit ett par kilometer iväg trampade jag upp en liten sökruta på 2x2 meter och la ut mina vantar där. En kort stund efter det skickade jag Soya på det, och hon hämtade första vanten utan problem, men när jag skickade henne för att hämta den andra blev hon lite konstig. Hon var helt ofokuserad och reagerade knappt när jag kallade på henne.
Tillslut hittade hon iallafall vanten, men när hon lämnat av den började hon pipa väldigt och höll på och klia sig med framtassarna på nospartiet. Jag såg direkt att något var fel, och tänkte att det kanske var någon liten insekt som irriterade. Hittade ingenting...
Jag vände genast och började gå hemmåt, men Soya ville inte röra sig, hon stog bara helt spännd med svansen mellan benen. Hon försökte klia sig mot mina ben, och sedan fösökte hon spy flera gånger, inget kom upp. Hon vinglade iväg och la sig under en gran, helt okontaktbar. Jag gick fram till henne och kände på magen, var rädd att det kunde vara magomvridning. Magen var spänd, men det var resten av kroppen också. Jag tänkte först lyfta upp henne och bära henne över axlarna, men hon kved till när jag började lyfta, så jag tog henne i famnen istället.
Jag försökte ringa Charlotte men fick inget svar. Så jag började gå tillbaka mot skolan. Soya fick mer och mer ont, och efter några hundra meter satte jag ner henne och la min jacka på marken så hon kunde ligga på den. Hon var bara jättetrött och jättespänd. Okontaktbar.
Jag satte mig ner henne och klappade henne lugnt. Jag försökte ringa Charlotte igen, och fick svar. Hon skickade Julia till min hjälp, och sa åt mig att ringa taxi-gubben som har sagt att han gärna ställer upp och kör ifall sådana saker händer. När Julia kom så ringde vi till taxin, och han sa att om 20 minuter kunde han hämta oss vid statoil.
Vi började gå mot statoil, jag bar Soya i famnen. Fortfarande var hon jättespänd, seg och trött. När vi kom till bron bytte vi så att Juila kunde bära Soya ett tag, jag var helt slut i armarna. Jag gick bredvid så att hon ändå kunde se mig. När jag skulle klappa henne över nosen så skrek hon till, så då fattade jag att det var där det var nägot tokigt.
Julia bar henne genom får hagen, och sedan bytte vi tillbaka. När vi nästan var vramme vid Statoil stannade vi till på en gräsmatta, och jag satte ner Soya i gräset. Hon stog bara helt stel och ville inte röra sig. Jag tryckte på rumpan så att hon satte sig ner.
Nu hade nosen börja svullna ordentligt, och hon satt hela tiden med munnen lite öppen. Det bara rann saliv ur munnen på henne. Julia hade tre betapred-tabletter med sig, men inget vatten hade vi i närheten så jag fick lägga dem i handen och spotta på dem så de började lösas upp. När det var klart fick jag försiktigt lyfta på läppen, vid mungipan och stoppa in tabletterna.
Vi väntade och väntade på taxin, kändes som en evighet innan han kom. När vi hoppat in i taxin, och Soya lagt sig ner på golvet ringde jag till Våxtorp o berättade att vi var på väg och att Soya av någon anledning hade svullnat upp i ansiktet och att hon hade fått tre betapred (en hund på 20 kilo ska egentligen ha 4 betabred, men Julia hade bara 3 på sig, tack gode gud för det dock!). Det märktes att hon hade ont, hon ville inte lägga ner huvudet mot golvet, utan kämpade med att hålla det uppe. Orkade tillslut inte. Och hon andades bara lätta, snabba andetag.
När vi äntligen kom fram fick vi genast komma in i ett rum där en djurskötare kom in och tog hennes temp som låg på 39,4 - normalt har hon 38,5.
Sen kom veterinären, tittade henne i ansiktet och sa: Nämen OJSAN, hämtar du kortison(tror de va de) sprutor.
Så fick hon då 2 stick i nacken, hon bara stog helt stilla på bordet med svansen mellan benen, och reagerade inte på något. Sen lyssnade veterinären på hjärtat, och det var helt normalt och pulsen var bra. Pupillerna var dock GIGANTISKA.
Jag hjälpte djurskötaren att lägga henne på sidan, så att hon kunde raka benet, sätta i en kanyl och ta lite blod. Samtidigt fick jag berätta i detalj hur det hela gått till för veterinären, och allt annat som kunde vara viktigt att veta.
Vetten tyckte att hon skulle stanna över natten för säkerhets skull. Så jag ska ringa imorgon halv 2 för att få reda på om jag kan hämta henne eller om hon ska va kvar en natt till.
Soyas näsa i vanliga fall
Soyas näsa idag!
På eftermiddagen idag, runt tre, var jag och Soya ute på promenad. När vi kommit ett par kilometer iväg trampade jag upp en liten sökruta på 2x2 meter och la ut mina vantar där. En kort stund efter det skickade jag Soya på det, och hon hämtade första vanten utan problem, men när jag skickade henne för att hämta den andra blev hon lite konstig. Hon var helt ofokuserad och reagerade knappt när jag kallade på henne.
Tillslut hittade hon iallafall vanten, men när hon lämnat av den började hon pipa väldigt och höll på och klia sig med framtassarna på nospartiet. Jag såg direkt att något var fel, och tänkte att det kanske var någon liten insekt som irriterade. Hittade ingenting...
Jag vände genast och började gå hemmåt, men Soya ville inte röra sig, hon stog bara helt spännd med svansen mellan benen. Hon försökte klia sig mot mina ben, och sedan fösökte hon spy flera gånger, inget kom upp. Hon vinglade iväg och la sig under en gran, helt okontaktbar. Jag gick fram till henne och kände på magen, var rädd att det kunde vara magomvridning. Magen var spänd, men det var resten av kroppen också. Jag tänkte först lyfta upp henne och bära henne över axlarna, men hon kved till när jag började lyfta, så jag tog henne i famnen istället.
Jag försökte ringa Charlotte men fick inget svar. Så jag började gå tillbaka mot skolan. Soya fick mer och mer ont, och efter några hundra meter satte jag ner henne och la min jacka på marken så hon kunde ligga på den. Hon var bara jättetrött och jättespänd. Okontaktbar.
Jag satte mig ner henne och klappade henne lugnt. Jag försökte ringa Charlotte igen, och fick svar. Hon skickade Julia till min hjälp, och sa åt mig att ringa taxi-gubben som har sagt att han gärna ställer upp och kör ifall sådana saker händer. När Julia kom så ringde vi till taxin, och han sa att om 20 minuter kunde han hämta oss vid statoil.
Vi började gå mot statoil, jag bar Soya i famnen. Fortfarande var hon jättespänd, seg och trött. När vi kom till bron bytte vi så att Juila kunde bära Soya ett tag, jag var helt slut i armarna. Jag gick bredvid så att hon ändå kunde se mig. När jag skulle klappa henne över nosen så skrek hon till, så då fattade jag att det var där det var nägot tokigt.
Julia bar henne genom får hagen, och sedan bytte vi tillbaka. När vi nästan var vramme vid Statoil stannade vi till på en gräsmatta, och jag satte ner Soya i gräset. Hon stog bara helt stel och ville inte röra sig. Jag tryckte på rumpan så att hon satte sig ner.
Nu hade nosen börja svullna ordentligt, och hon satt hela tiden med munnen lite öppen. Det bara rann saliv ur munnen på henne. Julia hade tre betapred-tabletter med sig, men inget vatten hade vi i närheten så jag fick lägga dem i handen och spotta på dem så de började lösas upp. När det var klart fick jag försiktigt lyfta på läppen, vid mungipan och stoppa in tabletterna.
Vi väntade och väntade på taxin, kändes som en evighet innan han kom. När vi hoppat in i taxin, och Soya lagt sig ner på golvet ringde jag till Våxtorp o berättade att vi var på väg och att Soya av någon anledning hade svullnat upp i ansiktet och att hon hade fått tre betapred (en hund på 20 kilo ska egentligen ha 4 betabred, men Julia hade bara 3 på sig, tack gode gud för det dock!). Det märktes att hon hade ont, hon ville inte lägga ner huvudet mot golvet, utan kämpade med att hålla det uppe. Orkade tillslut inte. Och hon andades bara lätta, snabba andetag.
När vi äntligen kom fram fick vi genast komma in i ett rum där en djurskötare kom in och tog hennes temp som låg på 39,4 - normalt har hon 38,5.
Sen kom veterinären, tittade henne i ansiktet och sa: Nämen OJSAN, hämtar du kortison(tror de va de) sprutor.
Så fick hon då 2 stick i nacken, hon bara stog helt stilla på bordet med svansen mellan benen, och reagerade inte på något. Sen lyssnade veterinären på hjärtat, och det var helt normalt och pulsen var bra. Pupillerna var dock GIGANTISKA.
Jag hjälpte djurskötaren att lägga henne på sidan, så att hon kunde raka benet, sätta i en kanyl och ta lite blod. Samtidigt fick jag berätta i detalj hur det hela gått till för veterinären, och allt annat som kunde vara viktigt att veta.
Vetten tyckte att hon skulle stanna över natten för säkerhets skull. Så jag ska ringa imorgon halv 2 för att få reda på om jag kan hämta henne eller om hon ska va kvar en natt till.
Soyas näsa i vanliga fall
Soyas näsa idag!
Kommentarer
Trackback
