Jordskalv och demoner
Kl. 6 imorse ringde min klocka. Självklart satte jag den så snooz så jag kunde vakna till lite innan det var dags att gå upp.
Jag började sedan klä på mig (pyamasbyxor med mjukisbyxor över, t-shirt, tjocktröja, halsduk och jacka). Helt plötsligt känner jag hur hela huset skakar till, ett dovt mullrande hörs, och dricksglasen på mitt skrivbord skallrar. Jag blir asrädd, men bestämmer mig för att jag säkert inbillat mig, att det säkert bara var en ordentlig vind som skakade fönsterrutorna.
Sen går jag ut i korridoren, för att hämta en sak i köket. Jag vänder mig om och går tillbaka mot mitt rum. När jag nästan är tillbaka i mitt rum hör jag någon som ropar "Malin!". Jag blir skiträdd, hoppar till och vänder mig om. Det är Ingrid, som undrar vad som hänt. Hon hade vaknat av att hennes säng skakat. "Jag vet inte, det var nog bara en kraftig vind eller något kanske, men jag kände också något".
Jag går in på mitt rum och hämtar Soya, och på väg ut genom TV rummet kollar jag ut genom ett av fönstrena, det är helt vindstilla, och ganska dimmigt. "Då var det inte vinden" tänkte jag, "kanske ett jordskalv? Men nääääh, det kan ju inte bli jordskalv i Sverige. Kanske är det en demon?!?" (till saken hör att jag och Ingrid kollat de sista avsnitten i säsong 2 av Förhäxad kvällen innan, och där finns det gott om elaka demoner).
Vid detta laget har jag tagit på mig skorna och är påväg ut genom dörren, ensam i mörket. Helt livrädd för att det ska vara en demon i närheten. Vi går ner mot "Kock-Johan-rundan" och när vi nästan ska passera grusvägen in i skogen ser jag en lampa (typ pannlampa) och hör massa springande steg, som rör sig emot oss i hög hastighet. Jag får panik och bara tvärstannar. Ifall det inte skulle vara en demon bestämmer jag mig för att "snygga till" det hela genom att låtsas att jag ber Soya göra saker, som sitt och stanna.
Den eventuella demonen kommer fram till ljuset av en gatlykta, och det visar sig att det inte varit något värre än 3 joggare. Jag fortsätter min promenad,och hör skrämmande ljud hela tiden, och undviker vägar där det inte finns gatlyktor.
Efter en fruktansvärd promenad är vi äntligen tillbaka i stugan, där ser jag Ingrid som sittervid datorn, hon vänder sig om och ropar "Det var ett jordskalv!". Jag andas ut, skräcken släpper sakta taget.
Jag går in och lämnar Soya på rummet och går sedan ut i köket och datorn där.
"Det står högst upp förstasidan av aftonbladet på nätet!" och "här står massa berättelser, om att det skakade i 10-20 sekunder, hahaha och här är någonsom skriver att det varade i 10 minuter, haha snacka om överdrift".
Jag säger "Ja, och här varade det typ 2 sekunder".
"Nääääh, de va ju MINST 5 sekunder, kanske 10" svarar Ingrid och ser lite förnärmad ut.
"Hehe, nej, det gjorde det inte, jag han knappt reagera innan det var över".
"Näää, de varade jättelänge".
"Nej, jag lovar Ingrid. Det gick jättesnabbt"
"Jamen OKAY då, jag väcktes ju när det hände så det kanske kändes värre än det var"
"Ja, så var det nog".
Ja, tänk så mycket det kan hända på en enda morgon.
Anna hade också vaknat, men de andra sov som stockar. Just nu sitter jag på fotografisk bild lektionen och tråkar. Våran lärare skulle förbereda ett prov till en annan klass, så egentligen har vi fått ledigt resten av tiden (vi har redovisat en kompositions-foto-uppgift idag, mendet gick ganska snabbt). Men vi kan ju inte ta oss tillbaka förrän bussen kommer om 15 minuter så vi sitter här och segar istället.
Jag började sedan klä på mig (pyamasbyxor med mjukisbyxor över, t-shirt, tjocktröja, halsduk och jacka). Helt plötsligt känner jag hur hela huset skakar till, ett dovt mullrande hörs, och dricksglasen på mitt skrivbord skallrar. Jag blir asrädd, men bestämmer mig för att jag säkert inbillat mig, att det säkert bara var en ordentlig vind som skakade fönsterrutorna.
Sen går jag ut i korridoren, för att hämta en sak i köket. Jag vänder mig om och går tillbaka mot mitt rum. När jag nästan är tillbaka i mitt rum hör jag någon som ropar "Malin!". Jag blir skiträdd, hoppar till och vänder mig om. Det är Ingrid, som undrar vad som hänt. Hon hade vaknat av att hennes säng skakat. "Jag vet inte, det var nog bara en kraftig vind eller något kanske, men jag kände också något".
Jag går in på mitt rum och hämtar Soya, och på väg ut genom TV rummet kollar jag ut genom ett av fönstrena, det är helt vindstilla, och ganska dimmigt. "Då var det inte vinden" tänkte jag, "kanske ett jordskalv? Men nääääh, det kan ju inte bli jordskalv i Sverige. Kanske är det en demon?!?" (till saken hör att jag och Ingrid kollat de sista avsnitten i säsong 2 av Förhäxad kvällen innan, och där finns det gott om elaka demoner).
Vid detta laget har jag tagit på mig skorna och är påväg ut genom dörren, ensam i mörket. Helt livrädd för att det ska vara en demon i närheten. Vi går ner mot "Kock-Johan-rundan" och när vi nästan ska passera grusvägen in i skogen ser jag en lampa (typ pannlampa) och hör massa springande steg, som rör sig emot oss i hög hastighet. Jag får panik och bara tvärstannar. Ifall det inte skulle vara en demon bestämmer jag mig för att "snygga till" det hela genom att låtsas att jag ber Soya göra saker, som sitt och stanna.
Den eventuella demonen kommer fram till ljuset av en gatlykta, och det visar sig att det inte varit något värre än 3 joggare. Jag fortsätter min promenad,och hör skrämmande ljud hela tiden, och undviker vägar där det inte finns gatlyktor.
Efter en fruktansvärd promenad är vi äntligen tillbaka i stugan, där ser jag Ingrid som sittervid datorn, hon vänder sig om och ropar "Det var ett jordskalv!". Jag andas ut, skräcken släpper sakta taget.
Jag går in och lämnar Soya på rummet och går sedan ut i köket och datorn där.
"Det står högst upp förstasidan av aftonbladet på nätet!" och "här står massa berättelser, om att det skakade i 10-20 sekunder, hahaha och här är någonsom skriver att det varade i 10 minuter, haha snacka om överdrift".
Jag säger "Ja, och här varade det typ 2 sekunder".
"Nääääh, de va ju MINST 5 sekunder, kanske 10" svarar Ingrid och ser lite förnärmad ut.
"Hehe, nej, det gjorde det inte, jag han knappt reagera innan det var över".
"Näää, de varade jättelänge".
"Nej, jag lovar Ingrid. Det gick jättesnabbt"
"Jamen OKAY då, jag väcktes ju när det hände så det kanske kändes värre än det var"
"Ja, så var det nog".
Ja, tänk så mycket det kan hända på en enda morgon.
Anna hade också vaknat, men de andra sov som stockar. Just nu sitter jag på fotografisk bild lektionen och tråkar. Våran lärare skulle förbereda ett prov till en annan klass, så egentligen har vi fått ledigt resten av tiden (vi har redovisat en kompositions-foto-uppgift idag, mendet gick ganska snabbt). Men vi kan ju inte ta oss tillbaka förrän bussen kommer om 15 minuter så vi sitter här och segar istället.
Kommentarer
Trackback
