.

Vi har en uppgift i växt och djurliv att skriva en historia om en kol-atom som går genom en växt. Här är min historia (oerhört seriös och genomtänkt som ni ser *haha*)

Det var en gång en liten kolatom, Nisse var hans namn.

Det var en solig sommardag, Nisse flög omkring i Köpenhamn.

Två efterhängsna syre-atom-systrar (vilket betyder att han var en koldioxidmolekyl) hade han vid sin sida, det var jobbigt, han fick verkligen lida.

Nisse var på en rundtur runt stan, när han fick sin geniala plan.

Han skulle ta sig till en planta, och där göra sig av med systrarna som bara ville fjanta.

Han såg något grönt skymta i en brunn, det var en växt, och han flög in i dess bladmun (klyvöppning).

Han kom in till en svampig vävnad, där kände han riktig hemtrevnad.

Efter det forslades han in i en intercellular, han kunde knappt vänta till han blev singular!

Längre och längre in åkte han, och nådde tillslut växtens veddel. Där kände han sig ren och hel.

Vatten sprutade från alla håll, Nisse hade noll koll.

Helt plötsligt var syre-atomerna försvunna. Nisse var lycklig, det kunde han förkunna.

Han stötte på ett klorofyllkorn, och där blev han fången, som i ett fängelsetorn.

Där fanns det många av hans egen sort, de dansade ringdans (blev en stärkelsekedja), men Nisse kände att han glömdes bort.

Alla var så lika, ingen skillnad alls. Han saknade sina syrekompisar, så mycket att han fick ont i sin lårbenshals.

Hela växten började skaka, Nisse blev rädd. Men han hade ju trots allt bäddat sin egen bädd.

Helt plötsligt blev det varmt och blött. Nisse kände lukten av tandkött.

En ko hade ätit växten upp, och nu var den ända nere i magen. Där låg Nisse och myste hela dagen.

Lycklig var han dock ej, han saknade nämligen sin tjej.

Länge, länge färdades han genom kons magar och tarmar. Han började få ordentligt ont i sina armar.

Sakta började stärkelsekedjan brytas ner, det var ingen kolatom som orkade mer.

Helt plötsligt kände han en klapp på sin kropp, han vände sig om, och hans humör blev på topp.

Det var syresystrarna som var tillbaka, äntligen hade han funnit sin maka.

Kon la av en riktig fis, Nisse skrek som en stucken gris.

De for iväg med hög fart, de fick en riktig rivstart.

Ut i luften de for, Nisse skulle aldrig lämna dem igen, på det han svor.

Snipp, snapp, snut, så var sagan slut!