.

Soya har fått ett nytt halsband. Fiiint halsband ^^

Mitt liv kommer bli SÅ mycket bättre ;)

Exempel 1 (hur mitt liv såg ut innan)
* Vilket söööt hund, vad heter den?
- Hon heter Soya
* Sonja?
- NEJ, S-O-Y-A, Soya!


Exempel 2 (hur mitt liv kommer se ut nu)
* Vilken söööt hund, vad heter den?
-  Läs på halsbandet, pucko!




Imorgon är det nationella prov i Svenska B, 5 timmars uppsatsskrivning. Jag har laddat upp med choklad-digestive och en 5dl-mjölk. Usch, känns jobbigt, mest för jag tänker att jag kanske inte kommer på något att skriva :/


En annan sak som är jobbig är att Soya har en knöl, mellan skuldra och nacke, typ, lite längre fram på bröstet bara. Troligen är det ingen fettknuta, för den går inte att "dra ut". Flytta runt den går, men inte "ut". Vilket man skall kunna med fettknutor... Hm, dyrt lär det bli oxå, att kolla upp detta, för det måste det ju göras (o jag räknar med att de vill ta något vävnadsprov eller nåt, ifall de inte kan säga direkt att det faktiskt bara är en fettknuta som är lite konstig, man kan ju hoppas).

Måste boka tid, har dragit lite på det, mest för pengarnas skull. Kanske också en del för jag är rädd att det är något farligt, typ cancer eller så. Jag  upptäckte den förra lördagen, och den har inte förändrats sen dess, hon reagerar inte om man petar på den, och den har inte ändrts något. Det borde tyda på att det inte bara är som hon har slagit i/skadat sig på något vis.  

Ögoninflamationen har jag fixat, med mycket sköljning av ögonen. Den är borta nu. Bra det iallafall.


Jag och Soya borde fanimej skaffa klippkort hos vetten. Under vår första månad i 1:an, här på skolan, fick hon en inflammation i en trampdyna och blev halt ordentligt. Varigt och äckligt.

Sedan har hon ögoninflammation typ 1-2 ggr om året (alltid när det är fuktigt ute i längre perioder), o öroninflammation/svamp i öronen har hon haft 2-3 ggr i sitt liv hittills (trots att jag är  jättenoga med att hålla öronen rena och fria från hår, och inte använder öronrens så (för) ofta).

O så ormbettet i våras. INTE kul!

I sommras var det kastreringen. Inte "akut" på samma vis som allt det andra. Men på ett annat sätt. Så trött och hängig, sur och orolig, som hon var under hela löpperioden (4 månader för henne, med förlöp, och extrem påverkan av skendräktigheten), så fanns det inget alternativ.

Och hon HAR verkligen blivit bättre efter kastreringen. Hon är så mycket mer positiv och har så mycket mer arbetslust. Hon har börjat lägga på sig lite, och antagligen är det detta som gör att hon kan bygga muskler så mycket bättre nu (för det har verkligen gått FORT den sista tiden, hon har ju växt ur sina selar, på bara en månad typ). Att lite av fodret kan gå till det, och inte bara försvinna till massa annat onödigt.


Men nu är det verkligen dags för sängen, tidig morgon imorgon, provet börjar halv 9...