.

På väg in i parken gick vi förbi ett stort hägn med dovhjortar. Soya blev helt vild, och hon försökte klättra över staketet. Det gick ju sådär lagom bra, så efter ett tag bytte hon taktik och började studsa på bakbenen. Inte heller detta var en speciellt effektiv teknik. Hon blev frustrerad, och började skälla gällt och trycka nosen genom staketet (haha, hade varit kul att se Siri försöka sig på samma sak, trycka nosen genom staketet alltså). Hon försökte upplysa sin "korkade apa" (alltså jag) i slutet av snöret om att "Hallå, middagen är serverad, och du bara står här som en jävla bromskloss".  SÅ nära, men ändå SÅ långt bort...

När vi sedan gick bort till fågel-inhägnaderna ställde hon sig i värsta snygga uppställningen (som hade gjort varenda pudelutställare på utställning GRÖN av avund ;) och bara stirrade in genom staketet/nätet. Åter igen, hindrad av den dumma apan i slutet av snöret.

Sedan gick vi bort till den lilla serveringen i hembygdsparken, jag köpte en Fanta och en/ett Kexchoklad. Soya ansåg att det var all världens orättvisa att inte hon fick något.

När alla fikat klart gick vi mot stationen igen. Halv tre var vi väl där ungefär.

Behöver jag säga att Soya är HELT slut och endast flyttat runt mellan olika sovplatser sedan vi kom hem? *hihi*