.

Gårdagen var superhärlig, Soya flög fram och var bara så lycklig. 

Idag var planen en lååång tur nere i sta'n.. Det sket sig rejält, efter 1 timme hade jag tröttnat och vi gick hem.

Soya var bara rädd och orolig. Hon gick tryckt intill mina ben, hoppade upp mot mitt ansikte hela tiden. Svansen var tryckt neråt. Hon kastade sig iväg, bakåt, när hon såg en dobermann på avstånd, när den passerade stod hon tryckt bakom mina ben, ville inte ens titta på den. Den gick dessutom helt neutralt framåt, vände inte ens huvudet åt oss/försökte närma sig. Det har aldrig hänt förut, hon vill hälsa på ALLA hundar hon ser, om det inte är exempelvis schäfrar, då hon kaxar till sig och skäller med STORA rösten. Hon har aldrig backat förut.

Sånna här dagar har hon haft några gånger innan, och de kommer allt oftare.

Åh, jag förstår inte!?!?!?

Har hon ont?

Händer det något som inte jag märker på vägen ut?

Är det något med mig hon reagerar på?

Är det någon lukt ute som ger henne obehagskänslor?


Jag testade allt möjligt idag, men vad jag än gjorde blev hon bara värre och värre... Jag testade att ignorera henne, bara gå på, men då hoppade hon bara mot mig. Jag testade att slänga iväg lite godisar, hon ville knappt gå så långt ifrån för att ta dem. Jag försökte berömma henne när hon gick ifrån en liten bit för att lukta i marken, det tog bara någon sekund innan hon var tillbaka i samma läge igen. Jag försökte busa igång henne lite, hon blev bara mer orolig. Jag satte mig på huk en stund, helt stilla, hon stog bara och åmade sig, försöka krypa in under skinnet på mig i princip. Hon tittade på mig  när jag pratade med henne, men hon var frånvarande i blicken...


Det är SÅ frustrerande, att inte veta vad som ska göras, och vad som är fel...


SUCK!